Transkarpatien 1945: Hur Moskva införlivade östra Tjeckoslovakien

I oktober 1944 korsade enheter ur Röda arméns fjärde ukrainska front Karpaternas bergspass och drev ut de ungerska trupperna från Karpato-Rutenien. I London betraktade den tjeckoslovakiska exilregeringen under president Edvard Beneš Röda arméns framryckning som en befrielse. Tjeckoslovakiska diplomater hade förberett denna övergång sedan den 8 maj 1944, då Moskva undertecknade ett formellt avtal som garanterade att befriade tjeckoslovakiska territorier skulle återgå till civil tjeckoslovakisk förvaltning så snart striderna flyttade västerut.

Detta avtal bestod dock endast några veckor i praktiken. Karpato-Rutenien hade utgjort den östligaste provinsen i Första tjeckoslovakiska republiken mellan 1919 och 1938, med omkring en halv miljon invånare, däribland rutener, ungrare, rumäner och en betydande judisk befolkning. När Ungern ockuperade regionen i mars 1939 vid Tjeckoslovakiens styckning vidhöll London och de västallierade att Prag behöll den legala suveräniteten. Men när den tjeckoslovakiske ministern František Němec anlände till staden Chust i slutet av oktober 1944 för att återupprätta den offentliga förvaltningen, fann han sin delegation isolerad av sovjetiska säkerhetstjänster.

Figur 1: Den geopolitiska överföringen av Karpato-Rutenien från Tjeckoslovakien till Sovjetukraina förändrade den strategiska gränsen längs Karpaternas bergskedja.

Isoleringen av delegationen i Chust

Den tjeckoslovakiska delegationen upprättade sitt högkvarter i Chust den 27 oktober 1944 med syftet att mobilisera soldater till den tjeckoslovakiska armékåren och bilda civila kommunala råd. I stället begränsade Röda arméns officerare och NKVD systematiskt delegationens rörelsefrihet. Sovjetiska befälhavare tog kontroll över tryckerier, skar av telefonlinjerna till London och beslagtog officiella affischer om tjeckoslovakisk mönstring.

Němec tvingades använda en hemlig radiosändare för att hålla kontakt med sina regeringskollegor i London. Samtidigt som delegationen hölls instängd på sina kontor började lokala kommunistiska aktivister under sovjetisk militär ledning att mobilisera landsbygden. Ockupationsmyndigheterna uteslöt Pragtrogna tjänstemän, stämplade politiska motståndare som kollaboratörer och spred parollen att den östslaviska befolkningen hörde hemma i Sovjetukraina. Tre veckor efter Němec ankomst utövade den tjeckoslovakiska delegationen endast en formell makt på papperet.

Figur 2: Förstasidan i tidningen Zakarpatska Ukraina i slutet av 1944 publicerade manifestet om brytningen med Prag och föreningen med Ukrainska SSR.

Mötet i Mukatjevo och det regisserade mandatet

Den 26 november 1944 samlades ombud i staden Mukatjevo till den första kongressen för folkkommittéer i Transkarpatiska Ukraina. Under bevakning av sovjetiska trupper och under ledning av lokala kommunistiska funktionärer antog kongressen enhälligt en resolution som begärde anslutning till Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken. Församlingen förklarade regionen skild från Prag och krävde att all tjeckoslovakisk personal omedelbart skulle lämna området.

Inför Moskvas öppna stöd för Mukatjevo-resolutionen insåg Beneš att militärt motstånd var omöjligt. Den tjeckoslovakiska delegationen lämnade Chust den 1 februari 1945 och överlämnade hela den civila förvaltningen till det prosovjetiska folkrådet. I Prag satte ledarna för Tjeckoslovakiens kommunistiska parti hård press på regeringen att acceptera Moskvas krav med argumentet att den allmänna opinionen stödde en union med Ukraina.

Moskvaavtalet 1945 och de långsiktiga följderna

Den diplomatiska upplösningen fullbordades den 29 juni 1945, då Tjeckoslovakiens premiärminister Zdeněk Fierlinger och Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov undertecknade det formella överlåtelseavtalet i Moskva. Tjeckoslovakien avträdde 12 777 kvadratkilometer territorium och omkring 450 000 invånare till Sovjetunionen. I gengäld gav avtalet invånarna rätt att välja mellan sovjetiskt och tjeckoslovakiskt medborgarskap, vilket utlöste en flyttvåg där över 120 000 människor sökte sig västerut in på tjeckoslovakiskt område.

Överlåtelsen trädde i full juridisk kraft den 30 januari 1946 och skapade Transkarpatiens oblast inom Sovjetunionen. Genom kontrollen över Karpaternas sydsluttningar säkrade Sovjetunionen direkta järnvägsförbindelser mot Ungern, Rumänien och Tjeckoslovakien och projicerade militär närvaro över Donaubäckenet under hela kalla kriget. För Tjeckoslovakien innebar förlusten den första permanenta territoriella minskningen av mellankrigstidens gränser, vilket visade hur Moskva utnyttjade krigsallianser för geopolitisk expansion.